Boktips

                     

                      Kärlek och stålull av Lisbeth Pipping

Den handlar om Lisbeth och hennes yngre systrar som lever med en mamma som är lindrigt utvecklingsstörd och en pappa som hellre väljer att dricka alkohol, än att ta hand om barnen trots att han älskar barnen.

Dem har en svår uppvekst och har det inte bra som barn, till exempel Lisbeth då som måste ta hand om moren och sina yngre systrar och inte får vara barn själv utan mera en föräldrer. Ett citat som jag tog ur boken och tyckte var trist att läsa.

 “ Om jag kunde spola tillbaka tiden, om jag kunde få en bit barndom att göra om, skulle jag vilja vara fyra år. Det är mitt i natten, det är mörkt ute och det finns så många konstiga ljud som skrämmer mig. En mardröm har väckt mig. Jag tar med mig min nalle och ålar ner på det kalla golvet. Värmen från mitt varma täcke försvinner från min kropp och jag står stilla mitt i rummet en stund för att vänja ögonen vid mörkret. Sedan tassar jag över det kalla golvet på mina nakna små fötter fram till mammas säng. Hon vaknar utan att jag behöver peta på henne. Hon känner på sig att jag står där i mörkret. Hon tittar på mig och sedan säger hon: “ Älskade barn, kan du inte sova? Har du haft en dum dröm nu igen?” Mamma lyfter på sitt täcke så att jag kan krypa ner bredvid henne och jag får ligga innerst där det är varmast och skönast. Hon stoppar om mig och jag får ligga på hennes arm. Hela jag blir varm i kroppen och medan mamma klappar mig på huvudet säger hon: “ Nu är det bra, Lisbeth, nu är mamma här, det var bara en dröm vet du. Inte alls på riktigt, sov nu gott, älskade unge”.

Men jag har inga sådana minnen av hur det är att vara ett litet barn. Jag kan inte helt och fullt förstå hur det känns. Hur känns trygghet för ett barn? Hur är det att ha en mamma som skyddar och tröstar? Hur är det att inte vara ensam? Hur känns det att slippa vara rädd? Hur känns det att få vara mätt? Jag fick själv vara mamma när jag var liten, jag tvingades trösta och skydda min egen mamma. Min barndom är förlorad för mig, den går inte att göra om”.

Ett barn måste få känna sig älskad av sina föräldrar, få respekt, känna sig trygga och slippa vara rädda, få tröst när dem behöver det och få mat så dem blir mätta! Och dem ska slippa ta hand om oss som är föräldrar för det är vi som ska ta hand om dem.

Barn ska få vara barn, med lek och ha roligt, lära sig saker, växa upp med föräldrar som kan vara där för dem.

Jag tycker den boken här är absolutt läsvärd, det är en stark historie och man får många olika tankar, och jag kan säga att jag satt med tårar i bland eller ganska ofta. Men om man läser den så kanske man också kan få en annan uppfattning av människor som har det svårt och har upplevt eller kanske upplever sådana saker.

//Cathrine Løkka Solheim

Boktips Gömda av Liza Marklund

Har läst Gömda av Liza Marklund.

Handlar om Mia och hennes familj, som är på flykt från hennes före detta som ser sig som sin egen.

Mia träffar då denna man på en fest då hon jobbar med att hjälpa invandrare till rätta. Han är helt underbar till en början och de får en dotter. Men sedan kommer allt i obalans då det visar sig att han är okontrollerbar, han brusar lätt upp och slår Mia så hon får åka till sjukhuset ofta.
Hon får till slut nog, och vad hon tror så kapar hon helt kontakten med honom. Hon träffar Anders som är helt olikt hennes före detta, snäll och bryr sig om henne och dottern på ett sätt som gör att hon sänker ner muren hon har byggt upp runt sig. De gifter sig och skaffar ett barn tillsammans. Men tar inte länge förrän hennes ex kommer hem till henne igen, och säger att han ska ha ensam vårdnad om dottern.

Allt rasar ner och Mia, Anders och barnen får fly under identiteter som de har fått tagit för att han inte ska hitta dem. Man får följa dem genom olika städer i Sverige och allt hemsk som händer igenom hela boken.
Hur går det för dom?
Ja läs själva, jag blev helt fast efter bara några sidor, och man lär sig att man kan inte lita på vem som helst bara för att man tror man känner varandra.

//Beatrice Hansen Hedlund

Språket - en karta över verkligheten

Efter jag gjort denna uppgiften så tycker jag själv inte att jag upptäckt något jag inte visste om.
Jag tror jag hade rätt så bra koll på hur olika jag skriver och pratar i olika sammanhang, bara att jag inte direkt tänkt på det.

Boktips!

"En man som heter Ove"

Av: Fredrik Backman

"Folk hade alltid sagt att Ove var "bitter". Men han var för fan inte bitter. Han gick väl inte runt och flinade jämt bara."

Har vi inte alla mött på en människa som verkar lite egen, kanske är inåtvänd och inte särskilt social? En människa med ett litet stålsatt kroppsspråk och som alltid ska ha kontroll över saker som händer, särskilt runt platsen där denne bor. Kanske det verkar som att de helst vill vara för sig själva, sköta sitt och göra som de alltid har gjort, inte bli störda. Kanske är det så, och kanske att man som utomstående inte vet om man ska "lägga sig i" eller låta dem vara. Eller så är det inte så, kanske är det bara att de inte vet hur de ska ta sig ur sitt beteende, ett beteende som skapats ur ett tomrum som måste fyllas med något. 

Ove är en sådan man. Innan man börjar en dialog, måste man nästan först inhalera en stor mängd syre, tänka efter lite först och sedan prata. Vill man nå fram så måste man antingen välja sina ord med omsorg - eller som den här boken, möta en "Parvaneh". 

Boken som jag tycker att du ska läsa är en vacker bok. När du läst den sista raden kommer den att lämna dig med den känslan. Kanske kommer du att knacka på hos den där ensamma kvinnan eller farbrorn som du först tyckte var mystisk, kanske väcker den dina sinnen till att alltid betrakta människor med en viss eftertanke och omsorg. Vi bestämmer inte vårat öde, ingen kan säga hur våra liv kommer att se ut. Men, vi kan alltid finnas där som en hjälpande hand och vi kan alltid på något sätt hjälpa till att påverka, så att liv får en mening - eller påverka så att lusten att leva - kommer tillbaka...

Det är vad jag tror att författaren vill förmedla med sin berättelse och det är också min motivering till varför jag tycker att du ska läsa boken.

Lisa Waller

Språket - en karta över verkligheten

I detta kursavsnittet så märker man verkligen hur olika det är när man pratar med vänner, familj, arbetsgivare och även sättet man skriver på. Jag tror inte riktigt att jag har tänkt på det så mycket som jag gör nu efter att jag gjort uppgiften. Och det var även lite roligt med tanke på att man får lite mer insikt i saker som man inte tänkt på innan och sättet man faktiskt använder språket på!