"En man som heter Ove"
Av: Fredrik Backman
"Folk hade alltid sagt att Ove var "bitter". Men han var för fan inte bitter. Han gick väl inte runt och flinade jämt bara."
Har vi inte alla mött på en människa som verkar lite egen, kanske är inåtvänd och inte särskilt social? En människa med ett litet stålsatt kroppsspråk och som alltid ska ha kontroll över saker som händer, särskilt runt platsen där denne bor. Kanske det verkar som att de helst vill vara för sig själva, sköta sitt och göra som de alltid har gjort, inte bli störda. Kanske är det så, och kanske att man som utomstående inte vet om man ska "lägga sig i" eller låta dem vara. Eller så är det inte så, kanske är det bara att de inte vet hur de ska ta sig ur sitt beteende, ett beteende som skapats ur ett tomrum som måste fyllas med något.
Ove är en sådan man. Innan man börjar en dialog, måste man nästan först inhalera en stor mängd syre, tänka efter lite först och sedan prata. Vill man nå fram så måste man antingen välja sina ord med omsorg - eller som den här boken, möta en "Parvaneh".
Boken som jag tycker att du ska läsa är en vacker bok. När du läst den sista raden kommer den att lämna dig med den känslan. Kanske kommer du att knacka på hos den där ensamma kvinnan eller farbrorn som du först tyckte var mystisk, kanske väcker den dina sinnen till att alltid betrakta människor med en viss eftertanke och omsorg. Vi bestämmer inte vårat öde, ingen kan säga hur våra liv kommer att se ut. Men, vi kan alltid finnas där som en hjälpande hand och vi kan alltid på något sätt hjälpa till att påverka, så att liv får en mening - eller påverka så att lusten att leva - kommer tillbaka...
Det är vad jag tror att författaren vill förmedla med sin berättelse och det är också min motivering till varför jag tycker att du ska läsa boken.
Det är vad jag tror att författaren vill förmedla med sin berättelse och det är också min motivering till varför jag tycker att du ska läsa boken.
Lisa Waller
