Boktips! Gömda, Asyl och Sanningen!

Liza Marklund har skrivit Gömda tillsammans med Maria Eriksson. Hon förmedlar Marias version av en mycket hemsk berättelse om hennes ex pojkvän som hotar och är våldsam.... det finns inga gränser för vad denna mannen kan ta sig till. I allt elände får dom ett barn tillsammans.

Marias nya man Anders står nog ut med det mesta. Han bär en avgörande roll för att förstärka att Marias historia faktiskt är sann. Han tröstar henne och älskar henne. Han på något sätt finner sig i den absurda situationen. Maria och Anders får också ett barn tillsammans.
Maria och Anders försätts på flykt och gömmer sig på olika platser i Sverige men på något sätt tycks alltid den mörka mannen med de brinnande ögonen hitta dem! Det utbryter panik ock rädsla och dom måste fly igen. Finns det ingenstans de kan vara trygga? Hur hjälper Sveriges rättssystem till?

Andra böcker som följer Maria och hennes familjs berättelse är Asyl - Liza Marklund. 
Sedan har Mia även skrivit böcker ihop med Kerstin Weigl: Mias hemligheter och Mias systrar. 
Och förstås Emma, Mias dotter som Maria Eriksson har skrivit själv.

Det finns en annan bok som är ett ABSOLUT MÅSTE om ni väljer att läsa Gömda och Asyl, den heter Mia- sanningen om gömda av Monica Antonsson.  Jag kan garantera att ni kommer att se Liza Marklunds böcker med helt andra ögon....

Språket- En karta över verkligheten

Man får en bättre insikt med sitt egna språk ju mer man läser om språket i sig. Och jag tror att man lär sig mer och mer efterhand man använder språket och verkligen tänker till HUR man ska använda det på rätt sätt. Tror inte man har lärt sig allt än utan man lär sig hela tiden!

Stjärnesång - en dikt av Karin Boye

Stjärnesång

Fr. Nietzsche:

Tonar i natten ej klagande sånger,
hörs ej en vemodig spröd melodi,
som ej är fylld utav smärta och ånger,
endast med längtan, med längtan uti?

Stjärnor, i blånande rymder ni vandra,
i det oändligas vidder ni bo --
Längta ni, stjärnor, o säg, som vi andra
efter att vila i tystnad och ro?

Karin Boye, (ca 14 år)

Analys:

Jag vet för lite om Karin och hennes liv för att utgå något från det - och med i vilken värld hon befann sig i, när hon skrev denna dikt. Det enda jag vet och känner igen, är en förundran över en bottenlös längtan. Suget efter något man vet borde finnas, fastän man inte vet vad. Hur beskriver man något sådant? Kanske som här, med stjärnor och rymdens oändlighet, något som är för stort och för abstrakt för att kunna förklaras. Den tilltalade mig av det gnistrande himlavalv som i mitt huvud skapades en bild och den tilltalade mig av sitt rena djup. Alla har och bär vi på en längtan, och den här dikten satte ord på min.