I sagornas land blir grodan en prins.
I sagornas land får prinsen sin prinsessa.
I sagornas land besegras dom onda.
Men sagornas land är långt borta,
sagornas land är bara en underbar dröm.
I denna svåra värld blir drömmen
aldrig verklig.
Men hoppet om den kommer alltid
att finnas kvar.
Dikten är skriven av Lina
(Källa: www.dagensdikter.se/i-sagornas-land)
Min första känsla (ytplan) är att dikten handlar om hopp, vilket även är skrivet i diktens slut.
När jag går in på djupplanet och gör min tolkning av dikten, så får jag samma bild, att den handlar om hopp. Jaget i dikten lever med en dröm om en värld som är mycket finare. Hon/han har hoppet kvar men vet innerst inne att världen aldrig kommer att bli lika fin som “i sagornas land”, där allt får ett lyckligt slut. Men man ska aldrig sluta hoppas: “Men hoppet om den kommer alltid att finnas kvar”.
Dikten börjar med anafor i de tre första versraderna: “I sagornas land...” . Det finns även allitteration i andra versen “prinsen och prinsessan”. Det finns symboler som till exempel “I sagornas land blir grodan till prins” där grodan symboliserar den fula, fattiga och prinsen symboliserar det fina. Temat i dikten är hopp, och jag uppfattar det som nutid.
Jag valde dikten för att jag på något sätt tycker att den är fin. Den känns verklig trots att hon jämför med “sagornas värld” för vem drömmer inte om en lycklig värld med rättvisa, och en värld tömd på all ondska? Man vet att det alltid kommer att finnas orättvisor och ondska. Men ändå hoppas man. Är det inte där som sagorna kommer in? Så att man kan få drömma sig bort från verkligheten för en stund? Det känns som det är just det som författaren har gjort i dikten, eller förklarat att hon gör i verkligheten.
/Sofia
onsdag 30 januari 2013
fredag 18 januari 2013
Svenska språket.
Jaha. Är det så jag pratar? Har tittat på kartläggningen av min dialekt. Värmländska och Göteborska. Värmleborska. Götländska. Snyggt, hahaha..!!! Hmm...
söndag 13 januari 2013
lördag 12 januari 2013
Den döda fågeln
Den döda fågeln
Brite af geijerstam
Vi hittade i parken
en fågel som var död
Då grävde vi en grop
som vi bäddade med löv
Sen gjorde vi en krans
utav blommor och av blad
vi ville ju så gärna
att fågelen blev glad.
Yt planet : När jag läser den får jag känsla att dikten handlar om att när man får stöd av nära vänner eller släktingar känns det lättare.
Författaren hade ett mål ,så därför menar hon : Kärlek mellan folket, och att vi ska stötta varandra.
Antyds mellan raderna: kärlek.”vi ville ju så gärna att fågelen blev glad”.
Hon använder alliteration T.ex: “vi ,ville”,”blommer, blad”.
Dikten rimmar, t.ex: “blad, glad”
Djupplan: När jag mötte en vilse man, och hjälpte till hur mycket jag kan. Min önska att det blir bättre för han.
Jag tycker om den,för att det handlar om kärlek och förlåtelse. Livet som en gåva älska och förlåta.
tisdag 8 januari 2013
"Nu vill jag sjunga dig milda sånger"
”...men den natten visste jag instinktivt att jag hade förlorat henne för alltid. Jag visste det i samma ögonblick som hon såg på mig så där vid sjön. Jag visste det när hon kom nedför trappan. Och jag visste den när hon gömde ansiktet i händerna. Jag fann mig i ensamheten som ett nytt tillstånd av liv. Oundvikligt och bestående.
Kanske var det få jag blev ett med det här huset. Det blev min hud. Min beskyddare. Det har hört alla mina hemligheter; det har sett allt.”
(källa: Linda Olsson, Nu vill jag sjunga dig milda sånger, 2006, sida 44)
Jag har valt att läsa boken Nu vill jag sjunga dig milda sånger (2006) av Linda Olsson. En lättläst och medryckande bok. Olsson vet hur man målar situationer, hon uppmuntrar läsarens fantasi. Hennes personbeskrivning är verkligen lysande. Hennes boks budskap är djup och betydelsefull meddelande om livet. Hon skriver om livsverklighet, därför är hennes berättelse spännande.
Olssons berättelse är om två kvinnor, som på grund av sin djupa sorg, hittade en stark vänskap till varann. Veronika som är ca 30-35 år gammal och Astrid som är en gammal kvinna. Astrid förlorade som ung flicka, bara 6 år gammal, sin älskade mamma. Vad kan bli värre i barnens liv än att förlora en så viktig person i livet som sin mamma?! Astrid hade ingen annan nära människa i sitt liv som kunde ge henne kärlek, tills Veronika kom.
I vårt samhälle i dag saknar vi kärlek. Den enda som kan ge oss glädje och mening i livet. Annars varför skulle vi leva? Vad tror ni?
/Magdalena
måndag 7 januari 2013
“Nånting är annorlunda. Nånting är inte längre som det brukar vara.”
Detta citat är ett bra budskap. Det intresserar läsaren från början och man vill veta vad som ska hända sedan. En deckare borde intressera läsaren från början. Det är viktigt att hålla läsaren i ständig spänning. Intriger bör utvecklas gradvis. Henning Mankell gjorde det mycket bra. “Mördare utan ansikte” är en bra och spännade kriminalroman som speglar dagens samhälle. För författaren och för oss alla är våldet oacceptabelt. Boken tar också upp frågan om rasism. Kurt klarar väl med utredningen trots dem svårigheter som han möter i sin väg. Våldet ökar i vårt samhälle, tyvärr. Rasismen är ett stort problem nu. Henning Mankell har skapat Kurt Wallander som en motståndare till detta och han ville berätta för oss alla om detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)