I sagornas land

I sagornas land blir grodan en prins.
I sagornas land får prinsen sin prinsessa.
I sagornas land besegras dom onda.
Men sagornas land är långt borta,
sagornas land är bara en underbar dröm.
I denna svåra värld blir drömmen
aldrig verklig.
Men hoppet om den kommer alltid
att finnas kvar.

Dikten är skriven av Lina

(Källa: www.dagensdikter.se/i-sagornas-land)

Min första känsla (ytplan) är att dikten handlar om hopp, vilket även är skrivet i diktens slut.

När jag går in på djupplanet och gör min tolkning av dikten, så får jag samma bild, att den handlar om hopp. Jaget i dikten lever med en dröm om en värld som är mycket finare. Hon/han har hoppet kvar men vet innerst inne att världen aldrig kommer att bli lika fin som “i sagornas land”, där allt får ett lyckligt slut. Men man ska aldrig sluta hoppas: “Men hoppet om den kommer alltid att finnas kvar”.

Dikten börjar med anafor i de tre första versraderna:  “I sagornas land...” . Det finns även allitteration i andra versen “prinsen och prinsessan”. Det finns symboler som till exempel “I sagornas land blir grodan till prins” där grodan symboliserar den fula, fattiga och prinsen symboliserar det fina. Temat i dikten är hopp, och jag uppfattar det som nutid.

Jag valde dikten för att jag på något sätt tycker att den är fin.  Den känns verklig trots att hon jämför med “sagornas värld” för vem drömmer inte om en lycklig värld med rättvisa, och en värld tömd på all ondska? Man vet att det alltid kommer att finnas orättvisor och ondska. Men ändå hoppas man. Är det inte där som sagorna kommer in? Så att man kan få drömma sig bort från verkligheten för en stund? Det känns som det är just det som författaren har gjort i dikten, eller förklarat att hon gör i verkligheten.
/Sofia