Mitt språk

Jag blev medveten ganska tidigt om språket och dess betydelse i både talad och skriven form. Jag visste också att, beroende på hur man förde sig i olika sammanhang, blev olika tolkad och uppmärksammad. 
Jag tyckte inte att mitt kroppsspråk, min röst och det jag sa, var i samklang och skulle tolkas för det jag egentligen sa. Många uppfattade mig nog som blyg och lugn men inombords slet jag med att finna mig själv. Detta fick mogna under iakttagande och analysering av mina skolkamrater och med tiden fick jag grepp om mig själv. Människors positiva respons till mitt språk gav mig bekräftelse och sedan dess har det bara blivit bättre. Nu vågar jag ifrågasätta saker, vara med och diskutera, tala inför publik och framför allt våga vara jag. Heja göteborgskan, my savior!, och tack till alla som hela tiden pushade mig framåt. Weeee! :D

Lisa