Boktips! Gömda, Asyl och Sanningen!

Liza Marklund har skrivit Gömda tillsammans med Maria Eriksson. Hon förmedlar Marias version av en mycket hemsk berättelse om hennes ex pojkvän som hotar och är våldsam.... det finns inga gränser för vad denna mannen kan ta sig till. I allt elände får dom ett barn tillsammans.

Marias nya man Anders står nog ut med det mesta. Han bär en avgörande roll för att förstärka att Marias historia faktiskt är sann. Han tröstar henne och älskar henne. Han på något sätt finner sig i den absurda situationen. Maria och Anders får också ett barn tillsammans.
Maria och Anders försätts på flykt och gömmer sig på olika platser i Sverige men på något sätt tycks alltid den mörka mannen med de brinnande ögonen hitta dem! Det utbryter panik ock rädsla och dom måste fly igen. Finns det ingenstans de kan vara trygga? Hur hjälper Sveriges rättssystem till?

Andra böcker som följer Maria och hennes familjs berättelse är Asyl - Liza Marklund. 
Sedan har Mia även skrivit böcker ihop med Kerstin Weigl: Mias hemligheter och Mias systrar. 
Och förstås Emma, Mias dotter som Maria Eriksson har skrivit själv.

Det finns en annan bok som är ett ABSOLUT MÅSTE om ni väljer att läsa Gömda och Asyl, den heter Mia- sanningen om gömda av Monica Antonsson.  Jag kan garantera att ni kommer att se Liza Marklunds böcker med helt andra ögon....

Språket- En karta över verkligheten

Man får en bättre insikt med sitt egna språk ju mer man läser om språket i sig. Och jag tror att man lär sig mer och mer efterhand man använder språket och verkligen tänker till HUR man ska använda det på rätt sätt. Tror inte man har lärt sig allt än utan man lär sig hela tiden!

Stjärnesång - en dikt av Karin Boye

Stjärnesång

Fr. Nietzsche:

Tonar i natten ej klagande sånger,
hörs ej en vemodig spröd melodi,
som ej är fylld utav smärta och ånger,
endast med längtan, med längtan uti?

Stjärnor, i blånande rymder ni vandra,
i det oändligas vidder ni bo --
Längta ni, stjärnor, o säg, som vi andra
efter att vila i tystnad och ro?

Karin Boye, (ca 14 år)

Analys:

Jag vet för lite om Karin och hennes liv för att utgå något från det - och med i vilken värld hon befann sig i, när hon skrev denna dikt. Det enda jag vet och känner igen, är en förundran över en bottenlös längtan. Suget efter något man vet borde finnas, fastän man inte vet vad. Hur beskriver man något sådant? Kanske som här, med stjärnor och rymdens oändlighet, något som är för stort och för abstrakt för att kunna förklaras. Den tilltalade mig av det gnistrande himlavalv som i mitt huvud skapades en bild och den tilltalade mig av sitt rena djup. Alla har och bär vi på en längtan, och den här dikten satte ord på min.

Språket - en karta över verkligheten

Jag läste förra året om liknande saker så sättet som jag ser på det svenska språket och hur det används har inte förändrats värst mycket. Jag hade redan innan ganska stor koll på hur man bör anpassa sig efter vem man skriver eller talar med men en uppdatering på detta skadar aldrig!

Vecka 36

Sofie Sarenbrant, 2010

De båda höggravida väninnorna Agnes och Johanna, har tillsammans med sina familjer, tillbringat en semestervecka i det lilla fiskeläget Brantevik. Stämningen har varit tryckt och regnet har öst ned.

Så för att försöka avsluta semestern på ett bra sätt går paren till den lokala hamnkrogen för att sjunga karaoke.

Väl där blir Agnes man Tobias alldeles för full och bråket mellan dem är ett faktum. Agnes väljer att gå hem tidigare än de andra, men när de vaknar på morgonen är hon försvunnen. Sökandet efter Agnes tar fart med en gång och både polisen och media försöker lösa gåtan. Överraskningar och vändningar avlöser varandra fram till det mycket oväntade slutet.

Personligt citat: "Han var inte hundra procent säker på att han såg rätt och var tvungen att lyfta på en tunn filt som var lindad runt föremålet. Herregud, det såg ut som ett spädbarn”.

Sammanhang: Kommissarie Lars Räffel som leder sökandet efter Agnes befinner sig hemma hos den han tror kan vara gärningsmannen. När han ska hämta mjölk i kylskåpet tar han fel och öppnar frysdörren istället. Det han möts av då är något han sent ska glömma.

Motivering: Det här citatet ger mig kalla kårar. “Herregud, det såg ut som ett spädbarn”, vem blir inte påverkad av de orden? Känslan som kommer när man upptäcker något sådant måste vara obeskrivlig, en tyngd på axlarna som aldrig försvinner. Med bara några få ord lyckas författaren lamslå läsaren i detta citat. Det ger också upphov till många frågor; Vem är barnet? Vad har hänt? Vad ska Räffel ta sig till? Frågorna är många och man lämnas med en stark känsla av obehag efter att ha läst dessa rader.

Kaffe Med Musik

Av Karin Brunk Holmqvist

Budskap

Författaren vill med sitt budskap berätta om vänskapens betydelse, att djupt rotad vänskap ger en trygghet och stark gemenskap.  De tre vännerna Inez, Olga och Viola är i boken rörande överrens angående vänskapen med Svea.  Detta framkommer i följande citat, “Men trots att hon nu hade varit med ett år, kändes det inte som om vänskapen djupnat”. Svea som var inflyttad från Stockholm till den lilla orten Brantevik hade gått med i ortens syförening. Citatet förmedlar svårigheten i att vara inflyttad och bygga upp en ny och djupare vänskap på en liten ort.

Det är inte bara den lilla gruppens gemenskap som skall övervinnas, ibland ska man även accepteras av en hel bygd eller mindre ort där “blod är tjockare än vatten”, Ett exempel på detta “- Jag har alltid känt mig utanför. Ni har så mycket gemensamt. så är det förresten överallt. Vi inflyttade får inte vara med i gemenskapen”. Det är så Svea känner sig i efter flytten till Brantevik. 

Författaren vill även visa vad en djupt rotad vänskap med trygghet kan ha för betydelse, när skygglapparna tas bort, världen öppnar sig och vännerna ger sig ut på en resa full av händelser. “Julsångerna som skvalade i högtalarna gjorde henne sentimental och på något sätt hade hennes väninnor fått henne att tänka annorlunda. De hade tagit hand om henne den där usla kvällen när hon druckit för mycket. Rara var de i all sin enkelhet. Och trevliga var de också, det kunde hon inte förneka. De hade en värme och en äkthet som hon värdesatte”. Svea fick känna av vänskap med trygghet. Fast de tre väninnorna varit oense ibland vilken typ av vänskap som är mellan dem och Svea, så hjälpte alla tre henne den där kvällen hon hade druckit för mycket. Men händer det  något som berör någon av dem är mottot “En för alla, alla för en”.

Eftersom jag tycker om ordspråk, har jag fastnat för en mening, Gösta och Sigvard är inne i en diskussion, något som inte skall eller bör sägas sägs. “Tyst min mun så får du socker, tänker jag ofta, likväl pratar jag bredvid truten ibland, säger Gösta.” Visst slinker det ibland någon groda ur munnen, men ack vad socker det skulle gå åt :-).

Det skall bli spännande att läsa mer böcker av Karin Brunk Holmqvist, hon har en genre som passar mig. Vardagligt, enkelt lite lantidyll och humor.//Kenneth

Analys- Poesiuppgift

ckars

(Text och musik av Lars Winnerbäck)

Stackars mannen med medaljer

som bara putsar sina minnen

Han sitter tyst bland gammalt skrot

kan inte se för allt sot

att ingen sitter mittemot

Stackars hon som flyter med

som aldrig lärde sig ta sats

Hon som ägna all sin tid

åt nåt hon inte ville bli

för det var bara där det fanns en plats

Stackars den som inte bryr sig

Stackars dom som aldrig tyr sig

till andra än sig själva

och stackars fåglarna i bur

Och stackars dom som stänger in sig

hundra dagar utan heder

Ja stackars dom som lever så

stackars dom som tittar på

hur märkligt kan man må

Ja stackars han som aldrig kämpar

Han som säger stackars mobb

Han som hamna först i kön

och blev så nöjd med sin lön

att han glömde sitt jobb

Stackars den som inte bryr sig

stackars hon som aldrig fryser

och alltid får vad hon vill ha

Ja stackars hon som har det bra

Stackars hon som ville opp

men inte började från början

I skara står en man

som låter henne trampa på

och skrapa ansiktet i gruset

Ja stackars han som aldrig gråter

fast han släpar på ett höghus

Vad är det ingen ska få se

som ingen inte redan sett

och vart ska det där huset

Stackars hämmade lakej

och stackars dig och stackars mig

Det är en konstig värld vi lever i

ja ingenting är vad man tror

Denna fantastiska låt har jag lyssnat på otaliga gånger och den blir bara bättre för varje gång.

Framförallt tycker jag att den speglar hur vi människor ser på livet, att vi tycker synd om oss själva fast vi egentligen har det väldigt bra. Detta tror jag är själva budskapet som ska fram. “Stackars hon som aldrig fryser, och alltid får vad hon vill ha. Ja stackars hon som har det bra”.

Wnnerbäck skildrar också många olika sorters livsöden i texten: “mannen med medaljer”, “hon som flyter med”, “han som släpar på ett höghus”. De rader jag fastnat mest för är; “ Stackars mannen med medaljer, som bara putsar sina minnen. Han sitter tyst bland gammalt skrot, kan inte se för allt sot, att ingen sitter mittemot”. Mannen har fastnat i minnen från sin glans dagar och ser inte ens att han nu är ensam och bortglömd. Känslan jag får när jag hör eller läser detta är att man ska ta tillvara på nuet och inte fastna i det förflutna.

Texten i stort tycker jag är en riktig tankeställare, ska vi inte kämpa? Måste vi bara flyta med?

Känslorna jag får när jag lyssnar eller läser den här texten är blandade och beror väldigt mycket på min sinnesstämning. Vid vissa tillfällen kan den få mig att känna lite “jävlar anamma, nu vill jag göra något drastiskt med mitt liv” medan den andra dagar kan göra mig ledsen och nedstämd. Beroende på mitt humör framkallar alltså texten olika känslor, men de är alltid starka, och det är just det som gör den så bra.

Slutrim finns i vissa delar av texten, bl.a sot - skrot - mittemot, sats - plats.

Alliteration finns exempelvis i mannen med medaljer och i hundra dagar utan heder.

Anafor: “Stackars den som inte bryr sig, stackars hon som aldrig fryser.

LIVSFARLIG UTSIKT.

                                                        LIVSFARLIG UTSIKT.
                                                 En spännande roman av Nora Roberts.

Denna boken handlar om en kvinna som heter Reece Gilmore. Reece är på resa från sitt förflutna och hoppas kunna lägga allt bakom sig. Det enda hon har kvar efter en skottlossning är panikångest, ett ärr på bröstet och bilderna av sina döda kollegor. I boken börjar hennes resa, flykten från ångesten, bort från Bosten. Hon har inget mål på resan, men bilen går sönder och hon hamnar i en liten by Angel´s Fists.

Här börjar ett nytt kapitel i Reece Liv. Hon får bevittna nya motgångar som binder samman känslorna från Boston. Reece bevittnar något som ingen skulle få se, och nu vill någon henne illa, få henne att tvivla på sig själv."Teckningen var fasttejpad vid den så att hon stirrade på en död kvinnas ansikte istället för sitt eget. På väggarna golvet och den lilla bänken hade någon skrivit med filtpenna, i en färg röd som blod,en enda fråga, om och om igen. ÄR DETTA JAG?" (Detta citat är taget från sid 264) Någon försöker spela Reece ett spratt och få henne att tro att hon är galen, få henne flykt från byn. Reece vägrar ge upp och vill att rättvisan ska vinna. Hon vägrar att tro sig vara galen!

Denna resa blir som en bearbetning för Reece. Hon måste få en rättvisa för att kunna lägga sitt förflutna bakom sig. Denna gång kan hon ta kontroll och vägra bli svag. Ta tillbaka bitarna hon tappat på vägen.

Det är mycket känslor i boken. Man får följa Reece i detalj och det gör det lätt att komma henne inpå som läsare. Även de alla andra karaktärerna är mycket ingående förklarade. Man känner verkligen deras närvaro. Det är som om man vore en statist i bakgrunden.

Eftersom romanen är så otroligt ingående på psykiska och fysiska känslor kan en del vara självbiografi. Har man inte haft eller varit nära någon med riktigt kraftiga ångestattacker skulle det vara svårt att beskriva dem. För så otroligt bra som Nora Roberts skriver, beskriver man inte bara från ingenstans.

Helt klar en bra, spännande bok och även en hel del härlig romantik. Kan det bli bättre än så?!
// Therese.N.

Daniel ”Dan” Andersson föddes den 6 april år 1888 i skolhuset i Skattlösberg. Hemmet var fattigt och han fick tidigt börja arbeta i skogen som kolare. Sin viktigaste skolning fick Andersson i folkrörelserna. Dan Anderssons dikter handlade om fattigdom och mystik men även om matrealism och naturalism. Andersson var verksam som lärare och ombudsman i templarorden samt journalist på Ny Tid i Göteborg. Anderssons dikter blev populära och många blev också tonsatta efter hans död, en bland de mest kända är ”Omkring tiggarn från Luossa” som låg 52 veckor på svensktoppen åren 1972 - 73 med den då kända musikgruppen Hootenanny Singers. Dan Andersson avled tragiskt under sin nattsömn på ett hotellrum i Stockholm den 16 september år 1920.

Jag väntar……….

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,

medan stjärnorna vandra och nätterna gå.

Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida -

den käraste, den käraste med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma

och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,

jag trodde jag såg den mest älskade komma

genom skogen, över hedarna en snötung natt.

Glatt ville jag min drömda på händerna bära

genom snåren dit bort där min koja står,

och höja ett jublande rop mot den kära:

Välkommen du, som väntats i ensamma år!

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida

medan skogarna sjunga och skyarna gå.

Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -

den käraste, den käraste med ögon blå.

Dan Andersson (1915)

ANALYS

Jag ser framför mig en ensam man sitta vakt vid en kolmila långt in i djupaste skogen, långt från bebyggelse och mänsklighet. En plats där röken ligger tung och en doft av tjära sprider sig vida omkring. Han sitter vid brasan, de andra kolarna har intagit sin nattliga sömn och det enda han kan kommunicera med är sina egna tankar. I denna tidlöshet han befinner sig i övergår hans tankar och längtan till en dröm som han vill skall besannas. ”Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida den käraste, den käraste med ögon blå”.

Enligt min tolkning tror jag detta är en självbiografi där författaren själv har suttit vakt vid en kolmila. Dikten är skriven i jagform och nutid den innehåller korsrim som bära – kära, lida – vida. Dikten har fem strofer med fyra versrader i varje strof. Anaforer; Den käraste – den käraste och jag trodde – jag såg. Substantiv; koja och blomma, verb; väntar, drömde, vandrade och sjunga. Det finns besjälning i texten som stjärnorna vandrade, skogarna sjunger och skyarna gå.

// Kenneth

Språket- En karta över verkligheten.

Det som är så intressant är att man faktiskt ändrar på sitt språk i olika situationer som när man skriver SMS med alla förkortningar : mkt, lol, iofs, k, osv. men ska man skriva ett brev till kommunen skall det ju vara ganska formellt skrivet och jag själv skriver mycket på värmländska för det bara blir så. det är häftigt att man kan använda språket på så många sätt tycker jag och jag lärde ju mig definitivt mer om mij själv av detta kurs avsnitt.

Mvh.
Thea

Mitt språk

Jag blev medveten ganska tidigt om språket och dess betydelse i både talad och skriven form. Jag visste också att, beroende på hur man förde sig i olika sammanhang, blev olika tolkad och uppmärksammad. 
Jag tyckte inte att mitt kroppsspråk, min röst och det jag sa, var i samklang och skulle tolkas för det jag egentligen sa. Många uppfattade mig nog som blyg och lugn men inombords slet jag med att finna mig själv. Detta fick mogna under iakttagande och analysering av mina skolkamrater och med tiden fick jag grepp om mig själv. Människors positiva respons till mitt språk gav mig bekräftelse och sedan dess har det bara blivit bättre. Nu vågar jag ifrågasätta saker, vara med och diskutera, tala inför publik och framför allt våga vara jag. Heja göteborgskan, my savior!, och tack till alla som hela tiden pushade mig framåt. Weeee! :D

Lisa 

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Boken är en självbiografisk berättelse och handlar om författarens uppväxt med sin ensamstående, alkoholmissbrukande far Leif.

Bokens budskap:

Jag tror att författaren ville ge en bild av hur det är att leva i fattigdom med en alkoholmissbrukande förälder. Boken handlar också om utanförskap, klasstillhörighet och längtan efter förändring. 70-talet har ofta utmålats som en välfärdstid, men med boken förmedlar Åsa Linderborg att det även fanns fattigdom och missär.

Jag tror att syftet med boken och dess budskap handlar om folkbildning, men det fanns säkerligen också personliga skäl till varför hon skrev den.

I anslaget till romanen kan man läsa att den är tillägnad författarens barn, Amanda och Maxim. På sista sidan (s.294) undrar Åsa Linderborg då de är på hemfärden efter Leifs begravning ”Hur ska jag någonsin kunna förklara för dem hur det känns att somna bredvid en utarbetad kropp som andas såväl svett, öl och ensamhet som en trotsig dröm om solidaritet och rättvisa?” 

Även om boken inte ger ett heltäckande svar på den frågan så är Åsas gripande skildring av uppväxten som är så olikt den som hennes egna barn fick (hon gjorde en klassresa) ändå ett försök att förklara för hennes barn och samhället i övrigt.

Språket- en karta över verkligheten

En ganska svår men också rolig uppgift, då man fick större insikt i vilken stor del av livet vårt språk och vår kommunikation omfattar.

Analys av Amélie Poulaìns dikt Prinsessan Ideal

En spegling av vårt utseendefixerade samhälle

Prinsessan Ideal

Jag är vacker jag är smal

jag är prinsessan ideal

lever helt utan moral och mäter midjan med linjal

evigt ung och alltid rik

blir till dockor på fabrik

mamma pappa handlar julklapp i panik

och med läppar rosenröda

jag lovar blickar kan visst döda

dina ögon gråter blod utan att blöda

en illusion och en schablon

ett resultat av perfektion

(ändå svälter du på rekommendation)

ifrån askungen på bal

barbie-ögon med kajal

och prinsessan utav alla ideal

(men du duger inte ens när du är smal)

Källa: http://www.sockerdricka.nu/user.php?md=http%3A//www.sockerdricka.nu/s6/showpoem.php%3FID%3D4541570

Min analys:

Ytplanen i dikten handlar om den omåttligt populära Barbiedockan.

I djupplanen ger dikten en bild av hur en docka sätter normen för ett skönhetsideal som så många unga tar till sig för att duga. (Från askungen på bal / barbie-ögon med kajal)
Och trots att föräldrar vill det bästa för sina barn köper de Barbiedockor till sina flickor i julklapp och stödjer med detta ett ideal som flickorna mår dåligt av. (dina ögon gråter blod utan att blöda)

Många unga tvingar sig till självsvält för att närma sig denna dockans mått ”ändå svälter du på rekommendation”. Förhoppningen är att bli vacker, nå framgång eller få en känsla av att duga.  Men många mår bara sämre och känslan av att duga infinner sig inte trots att de är smala. Poeten skriver ”(men du duger inte ens när du är smal)”

Det är Barbie som är diktjaget. (Jag är prinsessan ideal)
Anaforen jag är… i början av dikten (Jag är vacker jag är smal
jag är prinsessan ideal), skapar rytm, vilket också slutrimmen gör. Ex. (smal, ideal, linjal), (rik, fabrik, panik).
Assonans finns i t ex. den här versraden: evigt ung och alltid rik

Dikten som helhet tolkar jag som en spegling av det utseendefixerade samhälle vi lever i, där Barbiedockan är symbolen för ett osunt ideal som många strävar efter.

Strövtåg i hembygden av Gustaf Fröding

Strövtåg i hembygden - sång och melodi av Mando Diao.

Jag har valt denna melodi för jag tycker den är otroligt fin. Får nästan gåshud av den och tror att nästan alla kan känna med denna dikt. Jag upplever att Fröding skriver om en stor sorg och saknad av sin fader som dog i en svår sjukdom. Fröding återvänder till sin hembygd efter bortgången av sin fader och minns honom som om han vore vid liv. Ibland kan en viss doft eller upplevelse föra tillbaka en till något som en gång fanns tex när man var liten. Något man inte kan ta på utan bara känna.

" Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt

där den låg, ligger berghällen bar,

men däröver går minnet med vinden svalt,

och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge gavel stå vit

och ett fönster stå öppet däri,

som piano det ljöd och en munter bit

av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,

när han ännu var lycklig och ung,

innan sången blev tyst i hans dödsjuka bröst

och hans levnad blev sorgsen och tung."

Han beskriver hur hur vacker det är när han återvänder men något är inte som förr på Alster.

"Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,

det är ljus över stränder och näs

och omkring står den härliga skogen grön

bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord

står min hembygd och hälsar mig glad,

var mig hälsad! - Men var är min faders gård,

det är tomt bakom lönnarnas rad"

Han minns tillbaka till sin barndom och speciella platser.

"Och här är dungen, där göken gol,

små töser sprungo här

med bara fötter och trasig kjol

att plocka dungens bär,

och här var det skugga och här var det sol

och här var det gott om nattviol,

den dungen är mig kär,

min barndom susar här"

Lyssna gärna igenom Mando Diaos nya cd Infruset.

Skivan innehåller bara dikter av Fröding som bandet har gjort sånger av.

Gustaf Fröding föddes den 22 augusti 1860 på Alsters herrgård i Karlstad och avled 8 februari 1911.

Han var mycket känd för att ha publicerat ett antal dikter nedrkrivet på värmländsk dialekt.

/ TESSAN

En karta över verkligheten.

Ja det var inte lätt att få ner allt rätt om detta. Det är alltid svårt att beskriva sig själv hur man pratar i olika situationer tycker jag. Undrar hur andra reflekterar mig och mitt språk =)

Språket - en karta över verkligheten

Det här var verkligen spännande att få tänka till hur man faktiskt är och hur man pratar.
Jag lärde mig lite nya saker om mig själv och upptäckte saker jag aldrig tänkt på förut.

Godnatt min älskade av Inger Frimansson


Boken handlar om Konsekvenser. Moral. Om hur destruktivt handlande skapar händelser utanför vår kontroll, hur offret blir förövaren, och förövaren blir offer... Att ge igen.

Men när blir handlingarna utanför vår kontroll?  Och vems sanning är den sanna? Allt är länkar i en kedja. Desperation, förtvivlan, rädslan för att bli övergiven och sviken.

Martina...Hon hade inte heller varit stort mer än en insekt. Det var så hon måste tänka. Insekter sätter man klacken på och mosar. Insekter som hon, Martina, är inte värda något bättre. Det var så hon måste tänka, bara så. (s.33)  

Här är ett tydligt exempel på hur Justine tänker för att lätta sitt eget samvete.

Hon tänker tillbaka på resan till Malaysiska jungeln, hur det kändes. Inte hänger hon med i de andras tempo och värmen får henne att svullna upp. Justine känner sig som en ful och medelålders elefant bredvid den unga, charmiga Martina som får all Nathans uppmärksamhet. Hennes Nathan. Hennes älskade. Ingenting blir som hon tänkt sig, och Justine inser att något måste göras. Att rättfärdiga sina handlingar inför sig själv gör att de blir lättare att bära.

Vad händer med ett barn som far illa? Har barn ingen empati? Eller är barns elakhet rent oförstånd? Justine gör upp med sin barndom, ett offer som likt nemesis tar en gruvlig hämnd. Ingen går längre säker. Rättvisa sett ur Justines ögon är inte riktigt hur de flesta skulle beskriva det. Hon ger snarare igen. Öga för öga, även om det gått många, många år. Sedan fortsätter hon av bara farten när något går henne emot. 

Budskapet som genomsyrar boken skulle kunna vara “what comes around, goes around”. Hämnd. om att ge igen. Karma. Om du gör något dåligt mot någon kommer det förr eller senare ikapp. Justine hjälper bara karman lite på traven.
Kanske kan man också säga att budskapet är rättvisa - sett ur Justines perspektiv. Eller moral, konsekvenser av en eller flera handlingar. Hon tycker verkligen hon är helt i sin rätt att göra det hon gör mot andra och har inga moraliska betänkligheter. Inte så hon planerar något i förväg, men när tillfälligheterna uppenbarar sig så försitter hon inte chansen...

Poesi

Jag vaknade först av alla
Tog min morgonpromenad
Klädd i slitna shorts och orakad
Gick där på min strand
Jag vandrade jäms med vattnet
Njöt av varje andetag
Det var den bästa stunden på dygnet
Hela sommaren låg stilla
Jag såg ut över havet
Kisade med ögonen och sa
Det verkar bli en fin dag idag

Det blir en dag på stranden
Molnen har dragit sig förbi, vi sjunker ner i sanden
Låter dagen får bli som den blir
Det kanske blir en lunch i skuggan
 en siesta, vad vet jag?
Det blir säkert ändrade planer
Hur som helst, det blir nog bra

Jag vände mig om
Gick hemåt
Såg båtarna på väg mot land
Mötte vår morgon tidiga granne
Med en solstol i sin hand
Sen gick jag in i huset
Och bryggde vårt morgon te
Sen väckte jag mina älskade

Det blir en dag på stranden
Molnen har dragit sig förbi, vi sjunker ner i sanden
Låter dagen få bli som den blir
Det kanske blir en lunch i skuggan
En siesta vad vet jag?
Det blir säkert ändrade planer
Hur som helst, det blir nog bra

Låt alla världens telefoner ringa
Jag är inte anträffbar
Vi låter hela världen vänta
Vi har stängt för idag

Nanananananana

Det blir en lunch i skuggan
En siesta vad vet jag?
Det blir säkert ändrade planer
Hur som helst, det blir nog bra

Jag har valt denna otroliga härliga låt eftersom detta påminner mig om sommaren. Att man kan komma ifrån den stressiga vardagen som vi människor lever i. I låtens text som lyder " det kanske blir en lunch i skuggan, en siesta vad vet jag?". " Det blir säkert ändrade planer, hur som helst det blir nog bra." Härligt att kunna ta dagen som den kommer utan några måsten. Under sommaren är detta några av mina måsten att ta dagen som den kommer, för mig är det semester.

Sångaren som gjort denna låt heter Tomas Ledin. Han är en svensk låt skrivare, sångare, gitarrist och skrivproducent. Han slog igenom med låten "Just nu" när han vann melodifestivalen. I hans låtar så kan man höra något enstaka rim som " sanden och stranden. Denna låten är lätt att sjunga med i eftersom det finns en rymt i låten, och att det blir en ny  rad när man pausar.

En anafor som används i denna låt är refrängen, det används även mycket är bildspråk och ett språk som skapar fina sommarminnen som havet, solen, stranden, sanden , moln, båtar. Det mesta som är sommarens symbol. I början av låten är det jag form sedan övergår detta till vi form, då han träffar vår morgon pigga granne"Sedan väckte jag mina älskade". Vilket jag tror är hans familj.
Eller vad tror ni? Kan ni relatera denna låt till något annat?

O Tysta Ensamhet

O tysta ensamhet, var skall jag nöjen finna?

Bland sorg som ingen vet skall mina dar förrinna.

En börda tung som sten mig möter vart jag går.

Bland tusen finns knappt en, som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg, som jorden månde bära.

Att man skall mista bort sin allra hjärtans kära.

Det är den tyngsta sorg som solen övergår.

Att man skall älska den man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn, en dygd som ensamt blänker,

en mun som talar ett med allt vad hjärtat tänker.

Jag tror en sådan vän är mer än mycket rar.

Var skall jag finna den som dessa dygder har?

Emellan dig och mig där tändes upp en låga

där tändes upp en eld som är en daglig plåga.

Hur skall jag dämpa den vet jag alls ingen rå´,

jag sörjer till min död om jag dig ej kan få.

Det är en fantastiskt vacker och vemodig sång. Sisel Kyrkebo gör den rättvisa...

O Tysta Ensamhet är egentligen en folkvisa eller skillingetryck, skriven av Olof von Dalin (1708-1763). Den kallas också Visa från utanmyra, men då är texten omarbetad. Stycket är skriven på rim - bära/kära, går/får, låga/plåga etc. Texten är tidlös. Längtan är vad jag tänker på när jag läser den här dikten. Längtan efter någon som inte längre finns. Men också känslan av ofattbar sorg, ensamhet och någonstans en liten strimma av hopp. Tiden går ju inte bakåt hur gärna vi än skulle vilja det. Kanske något att fundera över - att man ska ta tillvara på det man har. Familj, vänner... 

Man vet ju inte vad som händer i framtiden. Att önska bara en timme tillbaka är omöjligt. Försöka att inte sörja det som inte längre finns, utan glädjas över det man hade förmånen att ha, om så bara för en stund.

Jag tror inte det är alla förunnat att hitta sin själsfrände...

Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls - Alfred Tennyson
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få - Harry Martinson
Två tankar som är fina att tänka på.

"Emellan dig och mig där tändes upp en låga, där tändes upp en eld” - metafor.

Två som möts och blir häftigt förälskade!

“Det är den tyngsta sorg, som jorden månde bära. Att man skall mista bort sin allra hjärtans kära. Det är den tyngsta sorg som solen övergår. Att man skall älska den man aldrig nånsin får”.

Det känns så slutgiltligt. “Aldrig nånsin”. Om någon dör ifrån en. Ogreppbart och helt obegripligt. Aldrig få ses igen. Hur ska man kunna förstå det? Hjärnan vill inte ta till sig en sådan sorg.

“Var skall jag finna den som dessa dygder har?”

Hopplöshet, men ändå en liten strimma av hopp... Att ställa sig själv frågan betyder ju att man någonstans vill uppleva kärleken och närheten till någon annan igen. 

"En börda tung som sten mig möter vart jag går. Bland tusen finns knappt en, som kärlek rätt förstår”.

Känslan av övergivenhet, att få dra hela lasset själv, att inte ha sin själsfrände hos sig. Vissheten om att det inte finns någon annan som kan uppfylla platsen.